Jo jag veeeet att jag pratar högt!! Men sista tiden är det ett sätt att beskriva mig.. ”hon är trevlig/snäll/hjälpsam men pratar lite högt”..
Jag skulle faktiskt kunna ta bättre om nån sa att jag var en idiot med dålig attityd.. Vet ni varför?! Jo, för då hade det varit ett personlighets drag som jag kunnat jobba med.. Om jag velat!
Jag blir faktiskt uppriktigt ledsen.. Speciellt när jag får höra att dom tycker det är ”pinsamt att folk hör mig prata, alla kan ju höra samtalsämnet” men det bekymrar mig inte..
Det som gör mig mest ledsen är att ingen pratar med mig om det.. Utan det är ett sätt att beskriva mig. JOO, en liten flicka frågade mig en gång.. Då jag svarade att alltid haft problem med min röst, att jag får anstränga mig mkt för att kunna få fram ljud när jag ska prata, jag förklarade även att det heter skrikknottror som sitter på stämbanden, detta gör att jag blir trött i rösten, och blir oerhört hes emellanåt! Flickan nöjde sig med svaret, medans mamman skämdes.. Hon menade på att ”hon visste inte”..