Läste på en löpsedel att flerbarnsmammor rasar när mammor med ett barn gnäller om hur jobbigt det är att ha barn. Men herregud, det är väl klart att om en mamma tycker att det är jobbigt med ETT barn så tycker dom ju det.. det blir ju inte lättare för henne bara för att en 4barns mamma säger att det är jobbigt när man kommit till 4 barn.
För flera år sen gick jag hos en psykolog o försökte räta ut mitt liv, han sa något mkt klokt till mig,som jag anammar i mitt liv idag. Han sa till mig, ”Lindha om du åker till läkaren med en bruten arm som gör så ont att du gråter hejdlöst, gör det mindre ont för att det kommer in en kille som brutet varje ben i kroppen o förmodligen kommer sitta i rullstol hela livet??” Nää för jag har ju fortfarande ont i min arm! Förstår ni vad jag menar??
Att man som morsa med fyra barn, ens hinner och orkar bry sig om hur ”vi” andra mammor upplever vår vardag..
Fråga mina vänner.. hur jag upplevde det med ETT barn för 4 år sen. livet lekte o jag tyckte det var simpelt med ett barn. när jag fick min andra son rasade mitt liv! Vi fick inte sova o jag grät och bröt i hop om vartannat.. vi höll på att skilja oss, och jag var sååå avis på min vän malin som hade världens lugnaste o fantastiska Alicia som var lika gammal som min VIlde.. Malin(min vän) fick sitta uppe några nätter för att jag skulle få sova.. trots att hon inte behövde, då hennes dotter sov. Det kallar jag vänskap!! Jagä r henne evigt tacksam, vem vet.. jag kanske hade sålt honom till högstbjudande.. nää men skämt o sido. Alla upplever vi livet olika, jag kan inte dömma någon vilka beslut dom tar. Och hoppas verkigen att ingen gör det med mig heller..
Så snälla flerbarns mammor, försök ha lite empati för dom som inte fungerar som er! BASTA!