Barns agerande..

Idag hade jag en kund här.. Och Wiggo lekte med hennes son som oxå hade följt med. Fungerade jättebra.. dom byggde med lera, körde bilar o lekte med Dinosarier.. Allt var lugnt.. TRODDE vi…
Utanför våran balkong låg HALVA Wiggos rum.. o jag menar verkligen halva rummet.. hela bokhyllan ekade tom.. o båda grabbarna var mkt nöjda över deras prestation. Wiggo tappade ganska fort sitt smile på läpparna när pappa upptäcker vad som hänt.. Det var bara till att gå ner o hämta allt.. fyllde en ikeasäck o massa mer.. Hur tänker man när man gör såhär? Detta innebar att vi inte åkte o badade som vi bestämt. Wiggo blev genast väldigt ångerfull, och bedrövad över att bli fråntagen det han hade sett framemot hela förmiddagen. När man ser honom så ledsen, så vill man bara säga att det är klart vi ska bada.. Men nu fungerar det ju inte så.. man måste ju visa att det är vi som bestämmer och att man måste ta konsekvensaerna av sin handling, även om man bara är 4 år. Så sagt o gjort, nu sitter vi hemma.. Och han har varit ledsen länge.. men tror att han förstår nu..
…………….

Igår hade jag en diskussion med en vän.. vi konverserade om det här med att man inte kan få ”allt” här i livet..  Det handlade mkt om det här med att ha ett perfekt förhållande.. Jag menade på att jag är ju romantisk, men min man är ganska långt ifrån det.. eller rättare sagt han är inte romantisk för fem öre.. Han har försökt anstränga sig.. men det är liksom inte HAN..  Jag o min man är ganska olika, jag irriterar mig mkt på våra olikheter, att han inte är som jag, som inte förstår osv.. Han fotbolls intresse(fanatiska intresse) har dövat mitt intresse för bollen. Vi gör saker olika.. o vi tänker oftast inte heller på samma vis… MEN.. vi har några år på nacken nu, vi har lärt oss att leva med varandras brister, även om irritationen poppar upp emellanåt.  Vi har dessutom gått igenom många tunga grejor tillsammans.. o vi har en stor tolerans o respekt för varandra.. Jag tror att vi  är rörande överens om att man måste kämpa lite för att det ska fungera. Visst många ggr hade det varit skönt att slippa kampen.. att det ”bara är”..

Min vän är ganska nyskild, och inser att i alla nya möten, jämför dem med sin fd partner.. Ingen duger.. saknaden är stor, o jag känner av en viss ånger över skiljsmässan.. Att efter så många år ihop få panik över att livet rullar på för fort, men sen ångra sig över sitt snabba beslut.. jag lider med min vän o känslorna som innfinner sig när denne är själv.. Jag håller några extra tummar på att dessa parter finner tillbaka till varandra, lägger den sårade känslan bakom sig o tänker på vad som funnits!   Tänker på dig!

Jobbet

jag har ju sedan jag flyttat upp till Stockholm, kommit i kontakt med sjukvården på ett eller annatvis. Nu jobbar jag extra på ett seniorboende, detta fördelas på 2 avdelningar.. en låst avdelning med riktigt dementa. o en där dom bara är gamla..
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag älskar verkligen att gå till jobbet. Det är så fantastiskt givande, och när jag kommer hem är jag trött, men otroligt nöjd över att få göra någon annans dag värdig!
Det jag bara önskar är att ALLA kände så. Har många gånger kommit hem o varit fruktansvärt irriterad. På personalen då.. Många som jobbar där, har varken utbildning, språket eller framförallt INTRESSET av detta sätt att jobba. Jag blir så arg, när det suckas över att ”Maggan” gnäller över att maten inte duger..eller att hon larmar för att hon är orlig, att hennes familj inte hör av sig.. Eller att ”Lars” inte sätter sig i rullstolen istället för att gå med rullatorn, rullstolen går ju fortare..Sen att ”Lars” vill gå in i det sista, för han vet att det kommer en tid då han inte klarar sig själv.. Eller när man går in till ”Agda” o säger, ”skulle du kunna lägga dig redan 17.30 ikväll.. vi e lite ont om personal.. så vi hinner inte lägga dig 19″…  19 är ju inte precis en sen tid att lägga sig heller.. men att inte få bestämma när man ska lägga sig.. vad kränkande!  ja det finns många irritationsorsaker på mitt jobb. Eller när personal inte är insatta i vad det innebär att vara dement..man behöver inte vara utbildad.. för det är inte jag heller.. men man kan läsa på lite om hur man behandlar o framförallt förstår sig på en person som är dement. Att sucka över att ”Gösta” bara fäktar emot o ifrågasätter allt man gör.. kan det bero på att han redan glömt vad du gör på rummet.. Jag blir ledsen över att se deras rädda blick, att behöva fråga vem du är varje gång du stiger in i deras ”hem”..
Men igår gjorde jag en liten dam otroligt glad.. hon var glad o harmonisk, o kom till o med ut o åt i matsalen, som hon aldrig annars gör.. Hon är helt fantastisk.. o om jag kunnat hade jag tagit med henne hem..
Jag trodde aldrig att äldrevården skulle vara något som ger mig så mkt i själen o hjärtat!! Dessa människor har gått före och visat vägen för oss.. låt oss visa lite respekt!! För är det något jag känner, så är det respekt för deras lärdom o minnen..

Ha en fantastisk dag.. Och som Maria säger( en tjejs blogg som jag läser)  GÖR NÅGON GLAD IDAG!!  Ett leende ger så mkt.. så le åt någon idag!

Kraaaam