Skrev papper på Assistentjobbet idag… lite halvtaskigt schema, men jag får göra det bästa av det. Schemat kan jag egentligen stå ut med, det som tar emot är att jag VERKLIGEN behöver hjälp MINST en sen kväll i veckan. Så det spelar ingen roll att Vilde snart börjar på dagis, för det löser inte kvällarna. En dag i månaden behöver gossarna dessutom vara på dagis en riktigt låååång dag.. ÅNGEST!!
Ibland tänker jag på att det finns flera ensamstående föräldrar där ute som fixar o donar för att göra allt till det bästa. Riktiga kämpar!! Och så sitter jag här o klagar.. jag har ju lite avlastning på helgerna iallafall..Då R kommer hem.. Och jag klagar oftast inte.. OFTAST! Men ibland hopar det sig.. o dessa dagar är jag nära till gråten! Men jag har funnit styrka i mig själv som jag inte trodde fanns där.
Igår hade ja en ”tycka synd om mig stund”.. varade kanske högst 3 timmar… jag grät inte.. men nästan.. Men vilka fina vänner som messade o kollade av läget..
Styrkan fann jag i mitt spinningpass på kvällen. o jag var sedan tillfreds igen! Glad o pigg! Och extra energi för trotsiga barn som skulle isäng…
MIna älskade grabbar växer o skaffar sig fantastiska personligheter..Dom har så olika karaktärer.. det är helt fantastiskt att se!
Syskonen blir tightare o tightare.. uppskattar varandra mer… trots alla bråk! Det är härligt att bara sitta o titta på hur dom leker tillsammans.. =) Vilken guda gåva!!
En dag som denna uppskattar jag dem otroligt mkt.. och ärväldigt tacksam över att jag får vara deras mamma….
ÄLSKAR ER WIGGO O VILDE… och min otroliga man som drar sitt strå till stackenPersson… vi uppskattar allt du gör!!
Ja.. hur kunde det här komma sig.. Vintern är här.. och inga vinter däck på?? Jag som brukar ha koll?? Jaja.. ringde in till min fantastiska granne Markus… han kommer o fixar idag.. Det kan ju behövas eftersom vi kör till Sthlm imorrn.. Pappa kommer med tåget.. så jag slipper köra!! Vet ni vilken lyx det är för mig.
Imorrn fyller älskade systersonen 1år.. då måste man ju vara på plats. Sen blir det ju såklart naglar på schemat! Ev en utgång ska jag försöka få in.. någon som är sugen på att hänga med?
Nää nu är det påklädnad för små fisarna.. öppna förskolan kallar. lite kaffe o prat. inte helt fel!
Trevlig vinterdag då!
Kram
HA! glömde berätta.. det ringde en tjej från Vimmerby igår.. Hon hade oxå sett min anonns på blocket.. hon behövde en lärling för en hårförlängningsmetod, som jag inte jobbar med. Och undrade om det fanns något intresse! VA?? vad mkt som händer för en liiten annons! Superkul! vad jag svarade?? JA SÅKLART!! ska höras i nästa vecka… Så nu vet ni det med.. Tjingeling!!
Har varit hos svärisarna, på deras husvagnsställe..
Jag trodde verkligen inte att det var min ”grej” det här med husvagn.. Har alltid idiotförklarat folk som har husvagn stående året runt på en camping. som dessutom möblerar o fixar.. planterar o donar på sin lilla plätt.. varför inte köpa en sommarstuga då??
Men denna helgen har jag nästan.. tror jag.. fått upp ögonen för det här med campingliv.. jaja.. jag vet inte.. men mysigt var det.
Ihelgen fann jag ett inre lugn.. ett lugn som jag inte trodde fanns. Att vakna med en liten varje morgon vid 5.30-6 är inte alltid kul.. men att stoppa ner honom i vagnen o strosa lite på en camping.. o gå runt den spegelblanka sjön.. gjorde bara gott. Att bara sätta sig på en bänk för att titta ut över vår vackra natur, innan alla vaknat var gudomligt..
Jag tänkte mkt på stressen istan.. inte för att jag egentligen känner av den, gillar ju fart o fläkt, men att kombinera den med ett sånt här lugn.. det måste ju vara det mest ultimata.. förstår nu varför de flesta Stockholmare oftasdt har ett lantställe som dom åker till o samlar kraft.
Att lämna Stockholm känns nu mer o mer rätt.. Jag känner att det kommer göra gott för mig o min familj. Jag kommer sakna vissa personer så otroligt mkt, men andra vet jag att jag kommer få en mkt djupare o speciell vänskap. För i detta fall tror jag inte att avståndet kommer förstöra.. Visserligen umgås vi mkt ofta nu.. o jag tror att det är lite undermedvetet från bådas sida.. att vi snart inte kommer göra det mer.. men jag tror ändå att vi kommer finnas för varandra oavsett milen mellan oss… Åren vi kännt varandra har varit intensiva ibland.. men oxå månader av tystnad.. Nu tror jag vi är liiite mer på samma våglängd.. o det passar nog oss båda. Hon ger mig styrka, o nya värderingar.. och detta tackvare hennes motoch medgångar.. tänk vad man kan lära av varandra!! Min kära kära vän….
Det här med pengar är ett stort orosmoment i mitt liv. Vi har det absolut inte dåligt ställt, och har inte haft det heller. Men detä r alltid något som gnager när det ska betals något, det kan vara allt från att handla mat till att köpa något nytt till killarna. Jag kan räkna på allt, fundera på om det går att fynda osv.
Många tycker att jag är konstig när vi kommer in på pengar, men då måste man också veta lite om min bakgrund som barn, att försöka sätta sig in hur jag hade det då.
Mina föräldrar är skilda som typ ”alla” andras.. Har alltid bott hos min pappa, då min mamma inte riktigt var kapabel att ta hand om mig, men det är en annan historia. jag bodde med min pappa och hans tjej P. P hade en dotter från ett tidigare förhållande och pappa hade mig. Allt var bra, och dom skaffade 2 söta blonda lintottar med ett par års mellanrum. dock fungerade inte deras förhållande efter en massa år. Och jag som 13åring och pappa flyttade ifrån vårt hus. In i en liten lägenhet som jag avskydde från dag 1. Inte nog för att få bo i lägenhet, men jag var splittrad från min familj.. Dom, mina systrade hade det så bra, och jag var ensam med min pappa.
P träffade en ny man ganska snabbt, och denna man hade mycket gott om pengar, som han gärna ”köpte” mina systrar med. Detta var förståss jättejobbigt för min pappa, som gjorde allt för att kunna hänga med i denna köpresa. Det gick inte så bra, då han var tvungen att betala underhåll och hade hand om mig, på en lön. Så det resulterade till en mani, pappa köpte saker till mina syskon hela tiden, för att bräcka nya mannen. Jag kom ju lite i skymundan, med orden att jag kunde ju få något senare. Detta gällde även jularna, då jag redan hade ångest över att syskonen fortsatte att fira dom stora jularna med släkten, och jag satt med min pappa och hans gamla mormor. Om inte det var nog så fick jag nästan aldrig några julklappar på julafton, för pengarna hade lagts på mina systrar och jag fick vänta till rean efter jul, ni vet då när rean låg i mellandagarna. Jag vande mig ganska fort vid det.. men det var absolut inte kul, speciellt inte när man kom tillbaka till skolan och alla frågade vad man fått.. gissa om man hade bra fantasti.. man hittade ju på vad man fått… Kläder var också en grej som min pappa lite glömde av.. och fick jag något, så var det ofta något från någon billig rea, som resulterade i att jag ofta kolla igenom hans garderob och gick ofta i killkläder.
jag bestämde mig för att jag aldrig skulle ha lite pengar, att så fort jag tjänade pengar skulle jag köpa kläder.
Historien är mycket längre, men iallafall flyttade jag hemmifrån vid 16års ålder, gick på internatskola, och började jobba extra.. min första pengar var en befrielse. jag kunde köpa det jag ville ha.. och det gjorde jag. Kläder mm.. jag jobbade mkt, spelade inte så stor roll vad jag gjorde, bara det genereade pengar. tror att det var därför mina betyg inte var de bästa. För jag valde att jobba när det fanns tillfälle.
I ett tillfälle i mitt liv hamnade jag i en mycket stor skuldfälla, allt handlade om denna skuld i många år, och mitt under denna tunga period kom min man, dåvarande pojkvän in i bilden. han fick ta många smällar då det gällde min ekonomi. Och han ställde upp, vi löste det bra, och fick ett mkt drägligt liv efter några hund år.
Nu i några år har vi haft det riktigt bra, det mesta har gått till att betala gamla synder, och även lite CSN lån och andra saker, plus att vi köpt de möbler vi har velat ha. Men HÄR kommer vi in på min ångest, varje gång man kommer in på det här med pengar, lån. sparande osv.. då kryper det i hela kroppen. Att kolla mina konton är jobbigt, inte för att detä r tomt utanför att det inte finns MER pengar.. Jag har ju tjänat så bra,men har inte mer pengar sparade. Självklart har ju pengarna gått till att betala av skulde, lån och annat.. så vi har ju sänkt våra månadskonstnader med bra många tusen, och numera har vi ju 2 barn som ska försörjas..
Nu är det så att vi tittar på hus, och visst vi har till kontantinsatsen, om vi håller oss till vår budget, men vem sitter med ångest ändå!! jo jag såklart! Det gör ont i magen över hur mkt huset kommer hamna på i kostnad osv.. att vi ska tömma kontot för att köpa det osv.. men egentlgien är det ju just det vi sparat till.. ett eventuellt husköp!! Jag har insett att jag är skadad när det gäller pengar, och egentligen kanske skulle prata med någon om det. Önskar att jag kunde slappna av lite..
ja detta blev långt, och jag insåg inte riktigt att det skulle väcka dom känslorna det gjorde med att skriva detta inlägg.. Så nu får jag nog försöka tänka på annat…
Liriwi's Blogg 