Hur är man som perfekt mamma/förälder? Finn s det någon över huvudtaget.
Min kära vän L sa till mig igår när jag deppade.. Att hon tycker att jag försöker för mkt.. att vara den perfekta mamman.. att det måste hända något hela tiden, att barnen blir aktiverade varje dag. När hon sa det så funderade jag lite.. o visst, jag försöker.. men för vems skull?? Ibland vet jag inte.. är det för min skull.. barnens.. min man, eller för vänner o dom ”andra” runtomkring..
Fan! jag annalyserar för mkt.. är trött på det egentligen.. men gör det ändå..
Varför kan man inte bara vara nöjd.. inse att en bra dag ÄR en bra dag.. inte varför o hur jag ska kunna göra nästa dag lika bra..
—————————–
Ibland önskade jag att jag var i mina tidiga 20år.. inga barn (än) o ingen make.. Livet jag o min kära Malin levde var för mig exemplariskt(tycker jag nu).. Man hade kul.. inga problem var svåra att lösa.. Pengarna var inga problem.. hade man bara råd att festa o ha kul.. så lekte ju livet.. jag vill vara lika snygg o med självförtroendet på topp,, Livet framför sig! Tror ni att jag fått en försenad 30års kris?? Ibland ser jag avundsjukt på tjejer o killar i den åldern.. rynkfria smala snygga men framför allt glada (för alla i den åldern är väl jääämt glada). Men då, på söndagarna.. när allt inte alltid var så kul.. då längtade man tills den dagen man hade man o barn.. köpt hus.. och ett stadgat liv.. Hur kan det komma sig att man aldrig blir nöjd?? Jag är ju här.. nu!! det jag önskade så högt..
Ja allvarliga fel på mig, det är det… spärra in mig någon.. tills jag tar mitt förnuft till fånga..
SVAMMEL SVAMMEL… men just nu känns livet som kaos.. o jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att fånga upp livets godsaker..
ge mig styrka… någon….